Vår lilla komedi

Jag satt och såg på dansande par
och ganska trött och nere jag var
Då fick jag syn på henne, hon satt vid ett bord
och jag tyckte hon log mot mej
Vi hade aldrig setts nånstans
men jag gick fram och bad om en dans
och från den stunden spelade vi
vad vi kallade ”Vår komedi”

Refräng:
Vi talte inte om vädret
som många dansande gör
Nej vi låtsades som vi kände varann
och gnabbades så smått iblann´
Jag visste ej vad hon hette
och hon sa aldrig sitt namn
men i vår fantasi
så spelade vi
vår egen lilla komedi
ty vi var mycket, mycket kära
Vi hade bilar och chaufför
och lustyacht och ridhäst hon röstade för
Hon sa att jag var en Romeo
och hon blev Julia för mej
”men balkongen” sa vi ”den struntar vi i ”
vår egen lilla komedi

Musiken spelte bara för oss
Det var väl som vi tyckte förstås
och han som stod och spelade på violinen
han log så förstående
Jag gjorde steg som aldrig jag sett
Hon följde med så lekande lätt
Jag kände hennes hjärta slog
som ett löfte det var när hon log:

Refräng:
Hon var en lockande älva
och jag dansade Faun
över blommande äng
vi svävade hän
och kysstes bakom rosenträn
Jag var den spelande
Näcken och hon blev min Lorelei
Det var full harmoni
och kärlek uti
vår egen lilla komedi
Som med ett trollslag allt försvann
ty just nu slutade musiken
och jag på jorden mej befann
när hon presenterade mej för sin man
Det var just han med fiolen
som log så vänligt mot oss
Jag med slocknande blick
betalte och gick
så slutade vår komedi