Kapitel 5 från Boken om Lasse Dahlquist
Beredskapstidens fältartister blev den verkliga framgångssagan för folkparkerna. Dessa artister såg till att folkparkerna långt efter andra världskriget kunde skörda de ekonomiska frukterna av denna period. Men det var långt ifrån inte bara i folkparkerna fältartisterna framträdde.
I vapenrock blev de nu plötsligt en viktig resurs i totalförsvaret. Och det var de mest populära artisterna som fick kränga på sig en grå fältuniform och leta sig fram till sina provisoriska scener. Sådana som Lasse Dahlquist, Åke Söderblom, Harry Brandelius, Ulla Billquist, Alice Babs, Charlie Norman och många många fler.
På alla obekväma sätt tog de sig fram med tåg, rälsbussar, motorcyklar, gengasbilar, postbussar, häst och vagn. Och inte sällan till fots med tung packning på ryggen.
Ofta dök de upp på provisoriska scener. På lastbilsflak och i hangarer, i skogsgläntor med granris som bänkrader.
Överallt mötte de en publik i grå grötuniformer. Lasse Dahlquist var en av dessa ständigt efterfrågade beredskapsartister.Året 1943 får han en inkallelse från Försvarsstaben Förströelsedetalj.
Först får han genomgå en kortare militärutbildning på Svea regemente och därefter kommer han att tillhöra den första stormgruppen av fältartister.
Medan doften av bruna bönor och stekt fläsk steg ur kokkärlen stod artisterna på tältscenen och underhöll, då och då störda av eldvakterna som bultade in björkved i de rödeldade tältkaminerna.
Självklart var det många av dessa artister som gjorde det enkelt för sig. Som åkte i stridslinjen med några gamla kupletter eller förbrukade sketcher från någon revy.
Lasse reagerade ofta på detta. Han ansåg ”att om man skall dra åt svångremmen så gäller det att den stridmässiga utrustningen med karta och kopass också måste innehålla god underhållning.”
Beredskapsåren var verkligen kontrasternas tid. Folk som kunde showbusiness och underhållning skulle nu förhandla med folk som hade till sitt yrke att skyldra gevär, göra honnör i tid och otid och speja med kikaren åt både öst och väst. Detta betydde ofta långa diskussioner innan allt föll på plats. Efter beredskapstiden blev det därför självklart att fältartisterna själva i lugn och ro kunde bygga upp sin egen organisation: Försvarets Fältartistkår. Något som de lyckades med. En organisation som fortfarande är verksam.